‘Supportive Environments at the End of Life’ is a research project by Bonnie Swift about how design can facilitate meaningful experiences in the last days of life. Without invoking the classic religious tropes, what can a sensory environment do to give the dying person a heightened sense of being? Can diverse design elements such as architecture, lighting and sound create an atmosphere that encourages contemplation or facilitates the search for meaning that often accompanies the transition between life and death?
Despite the decline of formal religion in developed countries such as Sweden, many people still regard spirituality as an essential element to their sense of self, especially when faced with difficult times. In many healthcare settings it is unclear who should provide spiritual support to people as they reach the end of life — many caregivers are wary of broaching such topics, for fear of causing offense, misunderstanding, crossing unspoken cultural barriers or seeming to preach their own beliefs.
‘Supportive Environments at the End of Life’ proposes that there is much design can do to support the dying person within their own worldview and facilitate the search for meaning and purpose as they journey into the unknown.
”Supportive Environments at the End of Life” är ett forskningsprojekt av Bonnie Swift kring hur design kan bidra till meningsfulla upplevelser under den sista levnadstiden. Vad kan en sinnesmiljö göra för att ge den döende människan en förhöjd tillvaro utan att man åkallar de klassiska religiösa bilderna? Kan skilda designelement som arkitektur, belysning och ljud skapa en atmosfär som uppmuntrar till eftertanke eller underlättar det sökande efter mening som ofta åtföljer övergången mellan liv och död?
Trots tillbakagången för formell religion i länder som Sverige betraktar fortfarande många människor andligheten som ett viktigt element i sin självkänsla, i synnerhet när man konfronteras av svårigheter. I många hälsovårdsmiljöer är det otydligt vem som ska ge ett andligt stöd till människor när de når slutet av sin levnad – många vårdgivare är försiktiga med att ta upp sådana ämnen av rädsla för att det ska leda till kränkningar, missförstånd, övertramp i fråga om outtalade kulturella barriärer eller ge intryck av att man predikar den egna tron.
”Supportive Environments at the End of Life” hävdar att det finns mycket som designen kan göra för att stödja en döende människa inom hennes egen världsbild och underlätta sökandet efter mening medan färden går ut i det okända.
