Personal technophobia and technophilia was a trigger which led Nina Bačun and Anders Mellbratt to the process of re-questioning the world of existing and emerging technologies.
While aiming to locate themselves into technologically driven society, Bačun and Mellbratt are investigating the rising quota of personal fears.
Can design take responsibility for the treatment of man-machine affairs? If yes, how? These are main questions that derived from looking into man-machine relations.
Within the concept of “man-machine affairs”, Bačun and Mellbratt would like to question new perspectives on man-machine relations, desirable ends, visibility of hidden processes of technology logic, potentials and limits of new roles and context of design.
Should exposure to a new syntax of metaphors serve as an additional tool to help people navigate their relationship towards technology?
Den personliga teknofobin och teknofilin var den utlösande faktor som förde in Nina Bačun och Anders Mellbratt på processen att på nytt problematisera den senaste och den redan existerande teknologin.
Samtidigt som Bačun och Mellbratt har som mål att placera sig själva i det teknologiskt drivna samhället undersöker de även den ökande mängden personlig rädsla.
Kan design ta ansvar för bemötandet av människa-maskinrelationerna? Om svaret är ja, hur då? Detta är de huvudsakliga frågor som härrör ur ett betraktande av relationerna mellan människa och maskin.
Inom konceptet ”människa-maskinrelationer” skulle Bačun och Mellbratt vilja problematisera nya perspektiv kring relationerna mellan människa och maskin, önskvärda resultat, synligheten hos dolda teknologilogikprocesser, möjligheter och begränsningar i nya roller och designkontexter.
Ska exponeringen för en ny metaforsyntax tjäna som ett ytterligare verktyg för att hjälpa människorna styra relationen till teknologin?
