“Friggers” (British) and “Whimsies” (American) is a genre of objects created by glassblowers after hours or during breaks in factories or other production sites for glass. The objects ranged from peculiar figurines to household objects and were a way to learn and demonstrate skill. In Swedish, there is no term for the actual objects produced, but the verb for creating such a piece is “söla” which could be translated to loitering.
Within my degree project, my aim is to formulate a strategic approach to glassblowing and its relation to material culture, values and tradition with frigger production as a tool.
Frigger tactics can be explained as making an object related to a parent order or set of conditions but tweaked into a new direction. By using the frigger as a tactical approach to glass, I can connect myself to a tradition of creation and aesthetics and reformulate it.
Att söla är en aktivitet som glasblåsare i alla tider har ägnat sig åt under raster och efter arbetstid på glasbruk eller andra produktionsmiljöer för glas. Föremålen kunde vara allt ifrån underliga figurer till speciella bruksobjekt och formades som ett sätt att förvärva och utöva hantverksskicklighet.
I mitt masterarbete har jag, med sölande som kritiskt verktyg, formulerat ett strategiskt förhållningssätt till glasblåsning och dess relation till materiell kultur och tradition.
Frigger tactics (sölandets taktik) kan förklaras som ett görande relaterat till en rådande ordning, tradition eller materiella förutsättningar som vrids i nya riktningar. Genom att låta sölande utgöra grunden för min undersökning kan jag koppla upp mig till en glastraditions praktik och estetik för att omformulera den.
