We would like to remind ourselves by building up the monument that a significant part of our lives, memories of our childhood and the first real values of life have nothing to do with politics or the ‘great narrations’.
When Nino Raspudic (the member of urban movement in Mostar and responsible for the statue), was giving his lecture in the opening ceremony for the Bruce Lee statue in Mostar (city in Bosnia and Herzegovina) November 2005, he did not realise that he was criticizing the idea of multiculturalism in Western Europe. He did not know that Vijay Prashad, in his book “Everybody Was Kung Fu Fighting”, uses Bruce Lee as one the best examples to define multiple identity, as opposed to the belief of a purity withinin culture, which multiculturalists subscribe to. He did not even know that the Bruce Lee statue would be vandalized a few hours after the ceremony, and will not show up in Mostar for six years until February 9th 2011, when I brought it back to the public for one day.
Genom att resa monumentet vill vi påminna oss själva om att en väsentlig del av våra liv, våra minnen av barndomen och de första verkliga värdena i livet inte har något alls att göra med varken politiken eller de ”stora berättelserna”.
När Nino Raspudic – den medlem i stadsrörelsen i Mostar som var ansvarig för Bruce Lee-statyn – höll sitt föredrag vid invigningsceremonin för statyn i Mostar (en stad i Bosnien och Hercegovina) i november 2005 förstod han inte att han kritiserade den västeuropeiska idén om multikulturalism. Han visste inte att Vijay Prashad i sin bok ”Everybody Was Kung Fu Fighting” använder Bruce Lee som ett av de bästa exemplen för att definiera multipla identiteter i motsats till tron på kulturens renhet, något som multikulturalisterna ansluter sig till. Han visste inte ens att Bruce Lee-statyn skulle vandaliseras bara några timmar efter invigningen och att den inte skulle komma att synas i Mostar igen förrän den 9 februari 2011, sex år senare, då jag under en dag på nytt visade upp den för allmänheten.
