The leading idea of my Master’s project is based on private experiences which became an inspiration for making an artistic project and writing my Master’s thesis.
“I want to make my art personal but not private,” is my main statement in creating my works. I believe talking about what touches me through my art works should move and become close to my audience.
In the beginning working with this project, I wanted to raise awareness of body-death and body-decay which is excluded from daily lives and not quite visible in our contemporary societies until it touches us personally. Through the working, I realized that the project is not just about body-death (my first inspiration), but is bringing a whole lot of new qualities: time, time passing, timeline, aging, transformation, process of existing (making) and process of dying. Comparing what is or can be considered as “beauty”- superficiality, external beauty – with what is or can be “ugly” – ugliness in the physical context – is a very important aspect of my work. In my work, I use my own aesthetics to create definitions of ugly and beauty and body-death which is based on previous inspirations and because the process of making became more important than expected before it shifted to this particular state.
I decided to “lock myself” (my torso) in a dead sculpture. I am keeping a particular moment of time and displaying “how” I looked like, some time before “now”. My torso is created by me and I can choose when it is “alive” and when it is “dead”. I treat my project as an ongoing study which will not end with my graduation at Konstfack. In my thesis, I am introducing my inspirations and fascinations, process of making and transformation of the project. With inspirations and fascinations, I am investigating different artistic approaches that I have chosen from contemporary art. I am interested in creating art based on craft making and I am highlighting an important and huge influence of process and transformation.
Den bärande idén i mitt mastersprojekt utgår från de privata upplevelser som har inspirerat till det konstnärliga projektet och till skrivandet av masteravhandlingen.
”Jag vill göra min konst personlig men inte privat”, är min huvudsakliga tes vid skapandet av mina verk. Jag anser att ett samtal om vad som berör mig genom min konst ska beröra och komma nära min publik.
I början av arbetet med projektet ville jag höja medvetenheten om kroppsdöd och kroppsligt sönderfall, något som är utestängt ur våra dagliga liv och inte helt synligt i våra nuvarande samhällen förrän det hela berör oss på det personliga planet. Genom arbetet förstod jag att projektet inte bara handlar om kroppsdöd (min första inspiration), utan bringar med sig en hel rad nya egenskaper: tid, tid som passerar, tidslinjer, åldrande, förvandling, existensprocessen (skapande) och dödsprocessen. Att jämföra vad som kan betraktas som ”vackert” – ytlighet, yttre skönhet – med vad som kan vara ”fult” – fulhet i den fysiska kontexten – är en mycket viktig aspekt av mitt verk. I arbetet använder jag mig av min egen estetik för att skapa definitioner av fulhet och skönhet och kroppsdöd, som är baserade på tidigare inspiration, och för att processen att skapa blev viktigare än förväntat innan den gled över i det här speciella tillståndet.
Jag bestämde mig för att ”låsa mig själv” (min bål) i en död skulptur. Jag bevarar ett specifikt ögonblick i tiden och visar upp ”hur” jag såg ut, någon tid innan ”nu”. Min bål är skapad av mig och jag kan välja när den är ”levande” och när den är ”död”. Jag hanterar mitt projekt som en fortlöpande studie som inte kommer att ta slut i och med min examen från Konstfack. I min avhandling introducerar jag min inspiration och mina fascinationer, skapandeprocessen och projektets transformation. Genom inspirationen och fascinationerna undersöker jag olika konstnärliga tillvägagångssätt som jag har valt ut ur den samtida konsten. Jag är intresserad av att skapa konst baserad på hantverk och jag lyfter fram en viktig och enorm process- och transformationsinfluens.
