“Ours is a culture based on excess, on overproduction; the result is a steady loss of sharpness in our sensory experience.”
Susan Sontag
The term “waste” could have two possible meanings. It could mean something expended extravagantly and carelessly, or it could mean discarded material no longer useful from the result of a process. This project is an exploration about these two definitions and the two realities behind them.
Waste could be a mirror in which we can see ourselves, reflect about our habits, what we consume and the way we live. It is interesting if we could remember how we felt at the moment of buying; was it exciting or did it fulfill some dream or was it just one more thing in the bunch that we already have? Probably it was full of all kinds of experiences and memories that are no longer anymore.
”Vår kultur är baserad på överdrifter, på överproduktion – resultatet är en stadig förlust av skärpa i våra sinnesupplevelser.
Susan Sontag
Termen ”avfall” skulle kunna ha två möjliga innebörder. Den kan stå för något som förbrukats på ett extravagant och oförsiktigt sätt, eller så kan den stå för kasserat material som inte längre är användbart som en följd av en process. Det här projektet är en utforskning av dessa två definitioner och de båda verkligheterna bakom dem.
Avfall skulle kunna vara en spegel i vilken vi betraktar oss själva, reflekterar över våra vanor, vad vi konsumerar och vår livsstil. Det vore intressant om vi kunde minnas hur vi kände i köpögonblicket – var det spännande eller uppfylldes någon dröm eller blev det bara ännu en pryl i den hög vi redan hade? Förmodligen var ögonblicket fullt av alla slags erfarenheter och minnen som inte längre finns kvar.
